Jag är väldigt dålig på att uppskatta varje dag och leva i nuet. Jag längtar alltid till saker som är en längre bit in i framtiden, det är det som får mig att fungera. Om jag T.EX har en jobbig skolvecka och vet att i helgen, då ska jag få åka hem till Enköping och träffa min familj, mina syskon och mina systerdöttrar, så blir allt plötsligt lättare och mycket bättre. Just nu har jag gått in i en liten "minidepression", jag är typ helt apatisk och sitter typ på en stol och kollar in i väggen mestadels. Orkar inte göra något, är för stressad för att ta tag i saker. Men jag har ett par saker i framtiden att se fram emot, som som sagt, får mig att fungera;