För mig, finns det så mycket att längta tillbaka till. Den där kvällen när vi firade (världens bästa) Christine med en snopptårta och jag senare på kvällen träffade Felix för första gången. Alla kvällar vi spenderade vid templet och pratade om allt och ingenting. Torsdagsfyllorna på Rogge som alltid var lika nödvändiga. När vi samlade alla våra sängar i någons rum och sov alla tjejer tillsammans, fast vi bara egentligen bodde mindre än 10 meter ifrån varann. Den där tiden när jag och E var "såhäääääär tighta" och gjorde allt tillsammans. När jag och F stod utanför Finningeskolan och pratade i flera timmar som sedan avslutades med en extra lång kram. När jag och C(arro) var oskiljaktiga och pratade om allt mellan himmel och jord (dock mest kärleksproblem). På den tiden när allt var nytt; kärleken, att bo hemifrån och nya vänner. När jag kom hem från första kvällen med F och jag någon timme senare fick ett sms där det stod att jag var fantastisk. När jag för första gången fick se mitt gula rum på Rogge. När vi 5 (C, C, L, A och A) var så himla tajta.