SALEM AL FAKIR
Här är (om nån orkar läsa) mitt hyllningstal till världens bästa Salem Al Fakir; (JAG VET ATT INLÄGGET ÄR I OLIKA TYPSNITT, MEN JAG VETTEFAN VAD SOM HÄNDE)
-
"Jag skulle vilja börja med att alla härinne blundar. Tänk er att ni, följt av en stor folkmassa, går in och äntrar en stor sal, som är helt kolsvart. Ni sätter er sedan ner i en mjuk stol. Fortfarande helt kolsvart. Rummet fylls med spänning och förväntan. Ni känner er lyckliga och förväntansfulla över vad som snart kommer att ske. Ni hör fnitter, människor som viskar och till slut hör ni även fotsteg längst fram i salen. Allting blir sedan helt tyst. Och helt plötsligt lyses hela scenen längst fram i salen upp och där framme står minst 50 människor med varsit instrument i famnen. Och längst fram på scenen sitter en smal kille med glasögon och stort, ruffsigt, lockigt hår framför ett stort svart piano.
-
Ni kan nu öppna ögonen. Kan ni gissa vem denna kille var? Killen var Salem al Fakir. Och det ni nyss har fått höra är början på det bästa minnet jag har och den bästa upplevelsen jag någonsin har varit med om, en konsert med Salem al Fakir och Sveriges Radios symfoniorkester i Berwaldhallen.
-
Salem är min absoluta favoritartist och har varit det så länge jag kan minnas. Men varför är han det egentligen? Jo, just för att han inte bara är bra musik för mig. Han är inte bara några textrader, noter och en underbar röst. Han som artist representerar kärlek för mig. Han har hjälp mig ur de allra svåraste stunderna i mitt liv och hans texter och musik har givit mig hopp och gjort mig lycklig när jag som minst trodde att jag kunde bli det. Det kan låta löjligt för er andra att någon jag inte ens känner kan göra något sådant betydelsefullt. Men varje gång jag lyssnar på honom så ler jag och känner att vad som än gör mig ledsen just i den stunden, så spelar det inte längre någon roll. För varje gång jag sätter på en låt av honom så tas jag tillbaka till den där kvällen när jag satt i Berwaldhallen och hade typ det största leendet någonsin.
-
Men varför är Salem som artist så himla bra då? Den största anledningen till varför jag verkligen avgudar honom som artist är för att varje gång han syns på TV eller på bild så ler han så förskräckligt mycket. Hans leende utstrålar en väldigt speciell värme och lycka och när han ler så smittar det av sig så himla mycket. Man märker att han inte gör och arbetar med musik för att bli känd, utan för att han verkligen älskar det. Och det är ju så det ska vara.
-
När jag lämnade Salem, konserten och Berwaldhallen den där kvällen så var jag faktiskt fruktansvärt ledsen. Dels för att den bästa upplevelsen jag varit med om var över men också för att jag inte visste hur lång tid det skulle ta innan jag skulle få sitta på exakt samma ställe och se exakt samma underbara artist igen. Samtidigt var jag dock självklart världens lyckligaste. Och jag vill inte bara genom det här talet tacka Salem för att han är världens b
ästa artist och för att han gör helt sjukt bra musik, utan också för att han har skapat minnen hos mig som får mig att bli lycklig. Och vare sig jag är 80 år eller om jag helt plötsligt av någon anledning skulle sluta tycka om honom, så kommer han och hans musik ändå ha en väldigt speciell betydelse för mig och en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
-
TACK FÖR MIG!"
-
Jag fick faktiskt MVG- på det! Konstigt nog får jag nästan alltid bra betyg på muntliga grejer fast det är det jag HATAR mest av allt. Tycker själv att jag är jättedålig och jag blir jättenervös och så. Men ja, min lärare beskrev mitt tal som väldigt fint och känslosamt, väldisponerat med en intresseväckande inledning. Jag är väldigt nöjd. Och jag önskar mer än något annat att Salem själv visste hur mycket han under dessa åren betytt för mig. Måste kännas helt knäppt att man kan påverka andras liv såpass mycket som han påverkat mitt? Eller hur?
Kommentarer
Postat av: Anonym
jättefint skrivet!
Trackback
